Dadaismen - uppror mot det klassiska

Dada-dikt av Hugo Ball

Dadaismen (eller Dada) är en konstform som grundades av ett antal europeiska diktare och konstnärer av olika slag som samlat till möte i Zürich som ligger i det då krigsneutrala Schweiz för att undkomma det varande krigets kaos år 1916. De var trötta på krig och ville göra uppror mot samhället som frambringat det genom att ge sig på kulturen och skapa något som kan kallas "antikonst", något som gick ifrån det klassiskt vackra för att ersätta det med något som var nästan lika kaotiskt som kriget själv.

Ordet Dada blev uppfunnet den 8:e februari 1916 av Tristan Tzara på ett café kallat "Café de la terrace" i Zürich. När Tristan satt där med Dada-kamrat som hade en brödsmula i vänster näsborre brast ordet ut ur hans mun med en förtjusning som fyllde dem båda. Dada kan även ha andra betydelser, t.ex. betyder dada gunghäst på franska, "dada" är den sortens ord vi brukar säga att små barn och bebisar yttrar innan de lärt sig prata och "da" på ryska betyder "ja".

När dadaismen först uppkom var de utanför kretsen mycket kritiska till om detta ens kunde kallas konst och det är nog värt att diskutera än idag. De som särskilt hyste agg mot dada var de som blev kritiserade av den alltså högt uppsatta politiker och andra personligheter med mycket makt som styrde krigets gång. Men dadaismen spred sig snabbt och eftersom de ursprungliga grundarna kom från stora delar av Europa och ett par från Amerika fanns snart dada överallt i världen.

Dadaismens olika former

Hugo framför sin dikt i egendesignad kostym

Något som ej bör försummas är att dadaismen inte bara var en konstform i den mening att det endast målades dada-konstverk. Dada kunde ta formen av allt från dikter och tidningar till filmer och skulpturer och gjorde även så.

En av de mer framträdande diktarna inom Dadaismen var den tyske författaren Hugo Ball som på Cabaret Voltaire, i Zürich, 1916 framförde en av sina dadaistiska dikter nämligen ljuddikten "Karawane" som bestod av olika ljud och ord på Giberish (låtsasord) iförd en dräkt som Ball själv designat speciellt för tillfället.

Inom Dadaismens filmtillverkning var fransmannen Marcel Duchamp och svensken Viking Eggeling två kända personer som arbetade med att skapa filmer som enligt Dada inte följde de klassiska reglerna för hur film och dramaturgi vanligen ska följas. Den största delen av Dada-filmtillverkningen skedde i Frankrike och näst intill alla filmades i Paris. Filmerna i sin stil kan ofta förväxlas med de surrealistiska filmer som även de filmades i och runt denna tid, eftersom Dada-filmerna var så underliga och ibland till och med abstrakta var dock denna förväxling inte helt utan grund.

Kurt Schwitters var en tysk konstnär inom Dadaismen som uppfann en kollagestil kallad "merz", stilen gick ut på att samla olika objekt (detta kunde vara allt från tidningsurklipp till cykelhjul) och fästa dessa i ett abstrakt eller till och med ickeexisterande mönster på en duk eller ett pappersark. Senare kom även en tidningsform av "merz", i tidningen ligger titlarna och de olika textrutorna huller om buller och ser lite ut som ett bokstavskollage. Schwitters gav ut denna tidskrift först i januari 1923. Ordet "merz" kommer av tyskans "kommerz" som på svenska betyder "handel", detta ord fanns med i ett av Kurts första kollage och efter att ha kortat ner det gjorde det till sin nya konstform.

Viktiga kännetecken för Dadaismen

• Dadaismen har endast en regel, det är att gå emot alla redan kända regler.
• Att provocera och väcka en stark reaktion hos mottagarna var mycket viktigt att åstadkomma.
• Dadaismen självförstördes när den äntligen var på väg att bli "accepterad".
• Abstraktion och expressionism var huvudinfluenser för Dada, Kubism och Futurism var även lite delaktiga.
• Det brukade ofta vara redan skapade verk som man modifierade.
• Ironi.
• Dada strävade efter att inte ha någon mening alls utan tolkningen var upp till en själv.

Men Dada ville att man skulle tänka om på det saker som är runt om kring så vi skulle börja tänka om våran värld. Den nya konstformen var tvärtemot allt som "traditionellt" konst stod för och ville inte bli accepterat av samhället. Dadaismen var en storm av konst som bröt ut över världen i samtid och precis som 1:a världskriget gjorde. Dadas uppdrag i världen var att inte ha något uppdrag alls.

Uppgift

En uppgift till denna artikel återfinns här

Källor

Följande första tre källor är videor från YouTube kallade: The ABC's of DADA (1 of 3), (2 of 3) och (3 of 3). Filmerna innehåller intervjuer med några dadaistiska konstnärer, bilder från tiden och på dadaistiska konstverk. Den fjärde är en artikel från Nationalencyklopedin skriven av Jan-Gunnar Sjölin, professor i konsthistoria vid Lunds Universitet. Den femte och sjunde är olika artiklar och bilder om Dadaismen känneteckna och karaktäristiska drag.