Kön, makt och våld/Edenheim

Edenheim s323 skriver att "det finns få tillfällen till en identitet som kvinna utan våldsamma, underordnade eller kränkande sammankopplingar". Jag undrar vilka tillfällen hon syftar på som inte har den kopplingen? Och är den kvinnliga identiteten så starkt kopplad till underordningen? Till ett förtryck? Nog måste det finnas motrörelser bland kvinnor för att forma en annan identitet, eller? Edenheim skriver "att inte ens traditionellt positiva benämningar som moderskap, systerskap, kvinnogemenskap är några undantag". En deprimerande bild... Den amerikanska Tea Party-rörelsen med Sarah Pallin i spetsen, är det en motrörelse? Ur ett jämställdhetsperspektiv är det väl inte det. Men kanske ett sätt för kvinnor att känna sig stolta och viktiga, om deras roll som hockeymorsor. Känns tveksamt, konservativt och väldigt omodernt ur mitt perspektiv. Men går det kanske att förstå sådana rörelser genom att se kvinnobilden ur Edenheims perspektiv? Kvinnan som extremt förtryckt.

Samtidigt tror jag det är överdrivet att som Edenheim skriva att"begreppet kvinna [...] är associerat med underordning, våld och död". Vad tänker ni andra om det?

Egentligen rätt komiskt hur Edenheim skriver så intellektuellt och akademiskt om kvinnoförtryck, och med ett så aggressivt språk. Det är nog inte så farligt som hon skriver. Annars hade väl inte hon, en kvinna, kunnat skriva så där?

s330 är intressant. Om lagstiftaren och hegemonin med det manliga som norm.

Hon menar att könsförtrycket reproduceras av både kvinnor och män.