The Social Identity Theory
The Social Identity Theory
En av de mest framträdande teorierna vad gäller identitet är ”The Social Identity Theory” formulerad av Henri Tajfel. Identifikation har enligt denna teori sin grund i kategorisering och sociala kategorier/ grupper existerar enbart om dess medlemmar identifierar sig med gruppen (Billig 1995:66): Att vara medlem i en ingrupp innefattar att denna som kategori är distinkt i förhållande till utgrupper. Medlemskap i en grupp innebär således en föreställning om Dom och dess skillnader i förhållande till Vi. Tajfel menar att individer konstruerar sin identitet i relation till hur de identifierar sig själva som medlemmar av sociala kategorier. I denna identifikationsprocess stärks ingruppens likheter som skiljer dem från utgruppen. Eftersom individers identiteter är knutna till den sociala kategorin, är det centralt att framhäva ingruppens positiva egenskaper medan utgruppens negativa egenskaper förstärks. Genom dessa processer transformeras individen till ett kollektiv (Bar-Tal 2000:4-5). Tre steg kan urskiljas i grupps identifikationsprocess. För det första kategoriseras individer sig själva som delar av en ingrupp och tillskriver sig en social identitet som skiljer dem från en relevant utgrupp. I det andra steget lär de sig de stereotypa normer som associeras med denna identitet för att slutligen i steg tre tillskriva sig dessa normer och ju betydelsefullare deras medlemskap i gruppen blir desto mer normativt blir deras handlande (Billig 1995:66). Det är dock viktigt att framhålla att de egenskaper som tillskrivs både in- och utgruppen är flexibla och situationella då de förhandlas av dess medlemmar.
Gränser mellan olika grupper är inte bara fysiska utan manifesteras genom olika institutioner såsom utbildning, media, ceremonier och olika högtider. Språket fyller här en central funktion både genom att olika grupper utvecklar distinkta språk (förstått i ett vitt perspektiv) men också genom att gränserna mellan dem upprätthålls genom språk. Gränser mellan grupper reglerar interaktionen mellan dess medlemmar och möjligheten för individers multipla medlemskap (Passi 1999:80). Dessa gränser är centrala då de utgör ramarna inom vilka människors identitetsskapande äger rum. Kalm menar att det är denna gräns mellan insiders och outsiders som inte bara leder till utestängning, utan fryser flödet i sociala relationer, så att grupper förstår sig själva i essentialistiska termer (2003:92-93). Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att människor alltid har multipla identiteter och att en individs identitet inte kan reduceras till en grupps. Det är därför viktigt att uppmärksamma heterogenitet och konflikter såväl inom grupper som mellan dem (Jaggar 2000:16). Detta perspektiv har särskilt framhållits av feministiska teoretiker för att exempelvis nyansera bilden av en manlig nationell identitet som den ”sanna” nationella identiteten. Som representanter för nationen utgör kvinnor en form av gränsvakter som skyddar kollektivet från andra nationer. Kvinnor förkroppsligar och reproducerar (både fysiskt och kulturellt) de specifika kulturella koder som skiljer gruppens medlemmar från icke-medlemmar. Kvinnors kroppar och deras reproduktion måste således kontrolleras för gruppens överlevnad (Yuval-Davis 1997: 45, Anthias & Yuval-Davis 1992:33 and Özkirimli 2000: 207-209).
Billig kritiseras The Social Identity Theory dels för att den är för unversell då den inte tar i beaktning olika sociala grupper specifika meningsskapande, men även för att den enbart fokuserar på individens kategoriseringsprocess utan uppmärksamma de sätt på vilka den nationella identiteten är en levd erfarenhet (1995:66-67). Nationella identiteter är mer än individuell självdefinition som blir betydelsefull i vissa situationer, det är ett sätt att leva som ständigt levs i en värld av nationalstater (1995:69). The Social Identity Theory kan även kritiseras då den saknar ett intersektionellt perspektiv där samspelet mellan olika kategoriseringar lyfts fram.