Hoppa till innehållet

Dialekt

Från Wikiversity

http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/dialekter/fragor-och-svar-om-dialekter/faq/2013-10-21-vad-ar-en-dialekt.html

Lulemålet

[redigera]

Dialekten har utvecklats under lång tid och konserverat ålderdomliga språkdrag samtidigt som den kompletterats med nytt material under lång tid. Lulemålet har utvecklats längs Lule nedre älvdal. Genom inflyttning till städer och genom byarnas minskande befolkning talas den allt mindre och håller på att falla i glömska och dö ut med den nuvarande äldregenerationen. Det finns några exempel på skrivet material i form av upptecknade historier, viss dokumentation av språkets uppbyggnad, och en Ordbok över lulemålet. Det finns även inspelade intervjuer med bybors berättelser på dialekt.

På facebook finns en del skrivet material i gruppen Vi som gillar Lulemålet. Genom att publicera texter på Wikiversity är förhoppningen att språkets användning ska dokumenteras och bli åtkomligt för en bredare allmänhet med intresse av dialekter och här främst av Lulemålet.

Översättningar till Lulemål

[redigera]

Utdrag ur Syraks bok.

[redigera]

Såsom lejonet upäter wilåsnan i markene, så upäta ock the rike the fattiga. Såsom then högfärdige wämjar wid thet ringa är, så wämjar ock then rike wid then fattiga. När then rike faller, så hielpa honom hans vänner upp; när then fattige faller, stöta ock hans vänner honom neder. När en riker icke rätt giort hafwer så äro månge the honom hielpa; när han sig med ordom förtagit hafwer, så måste man thet så rätt wara… När then rike talar, så tiger hvar man, och hans ord upphöjer man i himmelen; men när then fattige talar, så säger man: Ho är thenne? Och om han felar något, så måste han strax umgällat.

Fritt översatt:

Som wårjen it upp reinan uppi marka, so eta dom som håå nä upp fåtifåLke. Som hån som er högfeLa förÄkt he som er smatt o öntjelit, so wemjes han som er ruyk da´n suy in fåti. Da ne gä at fanders för in ruyk, so fa´n jööLpa a kumpanan; ner e gä at fanders för in fåti, er e ållti nägen som djer e ända värr för´n. Om in ruyk hä djöort nä geodat so er e määk som jööLp en; o hä´n viri för stöor i tjäftn so let man e våra… Ner in ruyk se nä so hål man at tjäftn, o he´n se er som gussöoLa; men om in fåti se nä, so frååg dom: Bom er heden? O om en djer nä geodat fa´n stä för´e.


Text översatt från Norberg Nederluleå sockens historia

[redigera]

So läändj som he fonnese menistjen hän'e o fonnese Herran, o so läändj som he fonnese Herran hän'e o fonnese bestemmelsan, som he ållti hä tåmese pa dil förmån för överheita. Prost'n Nordberg skröyv i beoka "Nederluleå sockens historia" om two sjöLvspillingan som ba toen skuti se sjöLv i bröste. Ba toen skuul eett di regler som fänSh ivilemnes dil skarprettarn för o greves ned pa skeogen. Mæn no vär ein a dom majister o hån skuul eett "urtima tingsrättens utslag, av sina närmaste få begravas avsides på kyrkogården norr om kyrkan". Da töngskaran no veor kLar ivi at dom häädd förbruti se meot Gud - ååll bestemmelser veor fra Gud - nögese dom söök frid för sett eiget sämvete, o skåpa balans i bo lägen bestemd, besLeoe dom at den äänn skuul ivilemnes dil skarprettarn för o "föras avlägset till ett kjärr och där nedergrävas". He vär bo mæn kän treo, di störste skäm i menistj koot eotsettes för, at bLöy nedgrevi ini i mööyr. O ve he häädd rett'ns ledamöter upprette se sjööLv. Bo som den eein sLipp betåLa leggs den äänn dil läst. In regel lööyk gåmal som menistjen sjöLv, o ållri bLöy den eomodern.

Dan Anderssons dikt Stjärna i fri översättning

[redigera]

Stjärna Ve laag ati eln, han Jan-Jöonscha o jö, ne ve käntn a Lillkåltjilmuyra
o han peike lengt bårt över muyra o sää: Din dräp jö marra ve ixa!
Kän dö förstä huri ne tjänsch att tå dö pa den bästa vän som man hä
sen a hä sparke se ne ini djörja o roLka - o man stä der allén?
Dö skul hå sutt oss pa Nårrisköogen, da snön djick högt över selapinn
o ve läste tömre, grövre än gröovt, in fem sex kwarter i topp.
Löoken knåka o remen vöor sträckt, o sköogen stenfrusi o kål
o luyve häängd pa att remen skul håål – att tugo vär smuytt som a skuull.
Mårjaran vöor som eln som breet da ve bitti föor bårti koja
o bjärnkarken breet djöning hanschkan som om en vär gLödge a sme´n

Ur Havamal

[redigera]

Ty av illasinnad man du aldrig skall få gott med gott lönat.
Men en god man dig gagnar med sitt lov och gör dig omtyckt av andra.

A ein som er full i faan kän dö åldri veent de fa nä gott dillbåka.
Men ein som er präkti tåLa veL om de o he djer de omtickt a Änder.

Anekdoter på Lulemål

[redigera]

Om att vara betrodd

[redigera]

Jö djikk in studiesirkel om "Sokknas historia", sirkelledar vär in pænsjonere rektor. Hån breoke våra gaid upi tjörka om somarn, så ve veor i gääk der o hån berette bo hån viist om tjörka, tävLen o maLninga. Eett he ve veor feLa iinn sämLe jö ååll eot atve dörn dil kore. (Bilda) Der finnes i hol ini in stein, o so leest jö fra Linnés dägbeok fra hånSh reeis dil läppmarka, da hån o vär dil tjörka i GämeLstän. Om di besöke hä hån skrivi bLänd änne heken: "Jag gick upp till gamla Lule kyrka. Strax vid dörren visades mig ett hål, som gamla munkeorden låtit göra i stenmuren, dess diameter och dess perpendiculus var lika djup, som ovan uppritat är, dock helt runt, och finis ovaliter obtusus, vilket varit ett prov att i domkapitlet döma efter glans penis a mulieribus despectorum".
Om i kuno häädd bedjeort stjilsmässa fra karn för at hån ånt koot djera na dilfredstelld seksuellt, fikk karn koma o inför munkan vööys; om hån ve söyn gLans penis fiilld hoLe da tiikt dom, som ållri viri ve i kuno, at da koot hån dilfredsstell tjälinga söy o da fikk ho öngar stjilsmess. Ner jö häädd lest upp heden fra Linnés beok sää rektorn:
- Heden jer bara i skröön, heden jer ånt nä o treo pa. - Ja, jö hä bara siteere Linné. Jö vär jo bara in vänli skeoLväktmestar som ånt kän änne än skott snön o seop a breoan. So djikk he näger viko o so kom rektorn ve nä bLäd som ve fikk ett vår'a. He vär i eotdräg fra in fårskningsrapport. In fårskar häädd reist eett nårländskust'n o da häädd hån viri dil tjörka ini GämeLstän, o i rapport'n hån häädd skrivi, häädd hån siteere Linné. Ve samma eoLo som jö häädd lest upp för dom atve tjörka, o da sää rektorn:
- I förstä, heken jer sänt, so heken nöges ve tåå dil åss.
Ner jö siteer Linné, da jer Linné ånt treovärdi. Mæn ner in fårskar siteer Linné, da bLöy Linné treovärdi.
Jer he nägen som förstä stjillnen, so rekk upp häta

https://scontent.fbma1-1.fna.fbcdn.net/v/t1.0-9/17796048_470865386638331_6868684934226245672_n.jpg?oh=66b1751a4484890ff3653fe26a7490d8&oe=599B35BA

___________________

Historier på Lulemål

[redigera]

He vär tvo tjeling som sott o pråta:
Jö höörrd att e hä fLitte in i kar pa hyresromme dö hä.
Jåå, han hä böott der tvo viko i måran.
Nåå?
Ja jö er so röschLit less stiggvuysen hånsch.
Men so fallit! Sjöong en stiggvuysen so ne hors dill de?
Nää – men han bLister dom.


______________

He vär in jegar som fänn i spor. Han fååLd heden södereot femtan kilometer. Da vinkle ne a o han fååLd e femtan kilometer at öster o da vinkle ne a ater so han fååLd e nårröver femtan kilometer. O der skeot´n djiore o da vär´n der´n fick upp spore. Bo vär e för i djior?

_______________

He vär i ban som vär eot o djick ini djiopsnön. He vär bluyda o bane fästne o kom se åt leos. Men he kom in kar som bane di åldri hädd treffe fra änne hålle o han löfte upp e bårti snön. Bane sag täcksämt uti karn o sää: Mamma hälse att i!

_______________
He vär in kar som vär nest in gräänn o fick se in håLv. Ati bröo hädd´n ställt sparken. Men da väre nä öongo som vöor illdjers o dom hädd droi upp sparken uppi fLäggstäka o huri dom da hädd bängLe so föor sparken ivi knåppen o full ne. O da karn din kom eot so stirre´n i ståt uti sparken o so sään: Bom faan hä ställt i fLäggstäk ini sparken?

_______________

In prest hädd viri i Måttsåt o preduike oso misse´n bussn da´n skul fåra heim. Nå he ornne se so att´n skul fa liigg nest in böond över nåtta. Uti gårn din hädd dom in litn pojk som vär in fir fem ar. Dom skul sova ini samma rom prästn o pojken. O da dom hädd klett a se o skul leegg se fick prestn sui att pojken stöo a kne ati sänga sui. Han värt som rörd, prästn, da´n sag att pojken vär so relisjös so han ställd se a kne ati sänga sui o knäfft händren pa täcke.
- Bo djer dö? sä pojken.
- Samma som deu, swåra prästn.
- Hårdö, da blö no mamma förbannat a mörno, för potta stä undi di här sänga.

_______________

Hån Alfred vär kåle at wìt'n om i slägsmaL som häädd viri pa gåLspLän hånSh. - Jaa, sää'n. Jö lag jo inderst ini soffa ve na Amanda ner jö hoord at he vär nä vesend på gåLn. Jö skul stöyg upp för o söy bo he vär för nä. Da nögese jö kreeop ivi na Amanda, o da . . . värt jö som uppehåle i ståt . . . o sen vär slägsmaLe ivi.

________________

He vär in gobb som hädd fLitte in pa i heeim för gämmeLfåLke. In gräänn vär o hälse upa´n o fråge:
Nå huri er e att böo hin?
Jaa, swåra gobben, no er he bra - da man er twungen. Men he er nöo so mitji hygien!

________________

He kom in in kar pa i kafé i LeeoL o villd tjåp kaffe. Expiditn fråge om en vill hå in kopp – o he villd´n. Han peike pa i bakels o expiditn fråge om en vill hå i fät undi bakelsa - o he villd´n. He vär ålltluyk da na fråge om i stjid att eta bakelsa ve. Han dräck kaffe o fundere mitji om e vär ålltluyk pa ååll kaféa i Swärje.
Men han kot är håål se so han djick o fråge boför åt ållt indjick da man beställd kaffe o i bakels. So väre da i Norge.
Ho speet öga ituy en o sää: Ve tjänn no at de! He er deo som er chef pa Norwegian!

_______________

Språkbruk i Lulemålet

[redigera]