Franska/Steg 1/Lära sig tempusen

Franska tempus - grunderna

På svenska anges ofta infinitiv med att framför. Att prata är på svenska ett infinitiv. På franska är dock alla infinitiv ett enskilt ord. Att prata är på franska parler. Innan du börjar studera, se till att du vet att det finns tre typer av "regelbundna" verb på franska, det vill säga, de verb som följer ett mönster när de böjs. För dessa verb behöver du bara veta infinitiv och kan därifrån böja dem i varje tempus. Dessa verb är -er, -ir och -re, det vill säga, att de alla slutar på antingen -er, -ir eller -re. Notera dock att bara för att ett verb slutar på en av dessa ändelser måste de inte vara regelbundna; de kan fortfarande vara oregelbundna. Oregelbundna verb följer inget riktigt mönster och måste läras var för sig. I de flesta fall skiljer sig det oregelbundna verbets form från de gemensamma mönster som regelbundna verb följer i varje tempus.

I detta kapitel beskriver vi de flesta böjningar som finns i franska. Förutom dåtid, presens och futurum har franskan ett antal böjningar som beror på verbets användning. Denna resurs är placerad i tre segment för presens, dåtid och futurum. De viktigaste böjningarna finns i början av varje större tempus. Man behöver inte lägga hela systemet på minnet, men man borde kolla på de vanligaste i varje kategori. De mer komplexa tempusen kan läras senare om det behövs.

Indikativ

Se Indikativ för böjning. Indikativ för verb används för att indikera att en handling äger rum.

Här används vanligtvis tre tempus: presens, dåtid och framtid.

Presens

Presens är det tempus som vi oftast talar, och är det som händer just precis nu, medan vi pratar. Likt svenskan har franskan ett sätt att uttrycka presens på; "jag springer" blir översatt "je cours", från det oregelbundna verbet courir.

Imperativ i presens - l'impératif

Imperativ i presens är en uppmaning som ges från talaren. Det finns bara tre böjningar för tu, nous och vous, och deras användning inkluderar inte pronomenet.

Som med presens tar man bort ändelsen. Böjningen i andra person singular för verb som slutar på er är -e, och alla andra regelbundna verb böjs normalt enligt presens.

Presens particip - participe présent

Presens particip används för att indikera det sätt som ett annat verb färdigställs på.

Böjningen formas från presens tempusböjning av nous, där man ersätter ändelsen -ons med -ant. Det finns tre undantag: être blir étant, avoir blir ayant och savoir blir sachant.

Konditionalis presens - le conditionnel présent

Konditionalis eller villkorsbetingad presens används för hypotetiska situationer.

Det skapas genom att foga ändelserna för l'imparfait till infinitiv. Som med futur simple kan stavningen av några verb ändras.

		singular	plural
första person		je -ais	nous -ions
andra person		tu -ais	vous -iez
tredje person	maskulin	il -ait	ils -aient
	feminin	elle -ait	elles -aient

Konjunktiv presens - subjonctif présent

Konjunktiv presens används för att indikera känslor, övertygelser eller tvivel snarare än fakta. Det används vanligtvis i specifika satser.

Konjugationen skapas från tredje person i plural, genom att ta bort -ent, och lägga till ändelserna nedan.

		singular	plural
första person		que je -e	que nous -ions
andra person		que tu -es	que vous -iez
tredje person	maskulin	qu'il -e	qu'ils -ent
	feminin	qu'elle -e	qu'elles -ent

Denna böjning brukar vara svår att förstå för svenskar, då det inte är vanligt i svenskan.

Dåtid

Imperfekt - l'imparfait

Imperfekt är ett enordigt dåtidstempus som indikerar att den inträffade handlingen pågår, det vill säga, att något exempelvis är kontinuerligt eller sedvanligt. Man får tempuset genom stammen från presens av böjningen till nous (förutom être som har stammen ét), och använder ändelserna i tabellen nedan.

		singular	plural
första person		je -ais	nous -ions
andra person		tu -ais	vous -iez
tredje person	maskulin	il -ait	ils -aient
	feminin	elle -ait	elles -aient

Omedelbar dåtid - passé immédiat

Denna böjning relaterar till en händelse som utfördes nyss i dåtid. Till skillnad från passé composé indikerar det här tempuset att subjektet just har avslutat aktiviteten, eller kommer från den.

Man skapar tempuset genom att böja det oregelbundna verbet venir (att komma) i presens, och lägger till prepositionen de (från) följt av infinitiv.

Den svenska översättningen kan tolkas om "jag har precis"<verb>".

		singular	plural
första person		je viens de <verb>	nous venons de <verb>
andra person		tu viens de <verb>	vous venez de <verb>
tredje person	maskulin	il vient de <verb>	ils viennent de <verb>
	feminin	elle vient de <verb>	elles viennent de <verb>

En mening skulle då i första person kunna vara je viens de manger, vilket betyder, jag har just ätit.

Pluskvamperfekt - plus-que-parfait

Plus-que-parfait eller pluskvamperfekt används för att beskriva en händelse som har hänt, när den sätts i relation till en andra händelse som också har hänt i dåtiden.

Det är en sammansatt böjning, där man antingen använder verbet avoir eller être och böjer verbet i dess imperfekt. Exempelvis:

		singular	plural
första person		j'avais <verb>	nous avions <verb>
andra person		tu avais <verb>	vous aviez <verb>
tredje person	maskulin	il avait <verb>	ils avaient <verb>
	feminin	elle avait <verb>	elles avaient <verb>

Konditionalis i dåtid - conditionnel passé

Detta tempus indikerar en händelse som skulle ha tagit plats förr i tiden om ett villkor möts.

Denna sammansatta böjning skapas genom att ta presens konditionalis av hjälpverbet (antingen avoir eller être) och perfekt particip av verbet.

Framtid

Futurum exaktum - futur antérieur

Detta tempus indikerar en händelse som färdigställdes i jämförelse med en annan framtida händelse.

Denna sammansatta böjning skapas med framtidsformen av hjälpverbet (avoir eller être) och perfekt particip av verbet.