Både Gullace och Harris studerar och analyserar bilden av tyskarnas övergrepp mot civilbefolkning under första världskriget. De betonar dels att bilden har en motsvarighet i ”verkligheten” och dels att bilden av verkligheten har fyllt andra syften och haft andra orsaker än att bara beskriva. MacKinnons text kan, även om den behandlar moderna förhållanden utifrån ett annat perspektiv, också läsas parallellt med Gullace och Harris. Diskutera de syften och orsaker författarna ser bakom de olika beskrivningarna av våldtäkt, och likheter/skillnad mellan de olika texterna i detta avseende!
Rose Lindsey riktar skarp kritik mot det hon kallar en ”evidence-led” diskussion om massvåldtäkter i krig. Vad ser hon för olika problem med denna diskussion och dess utgångspunkter?
Lindsey pekar också på det etiskt problematiska med att man i nyheter och forskning så att säga ”tar” beskrivningen och erfarenheten av våldtäkter från offren och använder dem i andra syften. Vad kan det finnas för skäl att man, trots detta problem, ändå reproducerar vittnesmål om våldtäkt i media och akademisk forskning? Kan man undvika detta – vad säger Lindsey och vad tror Du?
Reflektera över den tystnad – ”the logicofsilence” – som Ruth Seifert skriver om i sin artikel och de bilder av övergrepp i krig som framkommer i Gullace, Harris, MacKinnons och Lindseys texter! Varför blir våldtäkter i krig ibland ”förstasidesstoff” och ibland inte?
